Utflykt till Rio Panche

Idag tog familjen Stein med oss på utflykt!
Vi två familjer med lite mindre barn tryckte ihop oss i minibussen tillsammans med Karolina, medan tyska fam R fick åka i finbilen tillsammans med Don Enrique. I den lilla svarta Kian, körde Enriques fru och deras två andra barn, tillsammans med packningen och familjens två hundar.
Vi var nämligen på traditionell Colombiansk söndagsutflykt med familjen!

En timme ungefär, tog det att ta oss genom stan (såg kabinbanan som vi pratat så mycket om med tyska fam R om som går upp till det fattiga delen på berget) och upp förbi militärbasen för att sedan snirkla oss upp en bit upp i bergen.
Vägen följde ån och snart började vi se var alla Calibor tagit vägen denna dag!
Floden Panche, som är en avstickare till Rio Cali, forsar på ganska bra men är så pass grund och full av stenar att den ser perfekt ut för bad. Och eftersom vattnet just här är så rent, så går det faktiskt att bada i den.
Och det gör Caliborna!
Ställe efter ställe åkte vi förbi med restauranger, mindre campingplatser och stånd med frukt-, dricka och godisförsäljning. Massor av parkerade motorcyklar, bilar och stora turistbussar gjorde att trafiken ibland stannade till. (dessutom lyckades vi återigen bli stannade i en poliskontroll, men det gick ganska smidigt trots allt)
Och överallt i och utmed den forsande floden satt, låg, posade, hånglade och plaskade små och stora  colombianer. Det var liksom fascinerande att se hur de njöt av det som vi tar så för givet; att kunna bada  i en å.

Plasten dit vi skulle var en lite "finare" restaurang/poolområde nästan längst upp på berget. Vi hann passera alla de ställen där de flesta "vanliga" colombianer höll till och svängde in på en ganska folktom parkering. Här ställdes snabbt ett par bord i ordning till oss under träden och vi fick beställa in lite snacks; apenadas (typ stora jättegoda samosas) och platanos (totalt utplattad banan, som friterats till ett jättestort chips) med två goda dips till. Sedan var det fritt fram att bada i den stora poolen och i floden!
Det var en varmt dag idag, så vi satt mycket i svalkan under träden när vi inte badade och det var skönt att få äta lunchen, som vi åt vid 3-tiden, under tak.
Vattnet i floden var sådär skönt svalt som det kan vara i en källsjö en varm dag. Svalkande och fräscht. Älskar det!
Noah tyckte det var ett riktigt äventyr och fick oss båda att vada upp och ner ett antal gånger. Lucie vill också gärna vara med med det var lite för stark ström för att tvååringar skulle kunna släppas lösa, och för halt på stenarna för att bära. Däremot har hon tagit efter Noah i poolen och flyter nu för egen maskin (med hjälp av puffar, dock) lyckligt med huvudet över vattnet och (ibland) stängd mun. Vilket ju då, när den inte är stängd, ofta slutar med en rejäl hostattack. Så vi tror hon lär sig av sina misstag just nu. Hon älskar dessutom att lägga ner ansiktet i vattnet för att se vad som försiggår där under. Ser lite läskigt ut men hon kommer upp frustande och skrattande varenda gång.

När vi väl tyckte att vi kunde börja dra oss hemåt, insåg vi att det ju kommit massor med folk under tiden vi varit där. Och våra bilar stod längst in.
Så vi fick snällt vänta till framåt 17, då de bilar som parkerat framför oss åkte.
Tur att det var ett mysigt ställe.

Vi kom hem så pass sent att Enrique fick senarelägga middagen. Just söndagar brukar hans kökspersonal vara lediga och det är han och familjern som har hand om allt.
Och ja, eftersom ingen varit hemma, var det bara att vänta snällt tills maten var klar.
Så nu halvligger vi i sängarna, smått solvarma och sådär trötta som man blir av att bada en hel dag och kommer inte bli långradinga.
Eller en liten sover visst redan.
Vänta, tydligen en aningen större också.
Paul…? Nämen, han med!
Ja, nä, men då tar jag nog också och knyter mig.

Pappa Paul och Lucie äter platanos.