Vardagslunk

Imogon hr vi varit familj i en månad, vi har bott på Hotel Stein i dryga 5 veckor och vi har så smått börjat komma in i en Colombialunk.

Frukosten är sig ganska lik varje morgon. Noah tar nyckeln när vi lämnar rummet och springer före in i matsalen, tätt följa av en hungrig mamma. Han hämtar favoritunderlägget ur lådan i skänken och lägger på sin plats. Paul kommer straxt efter med Lucie.
Självklart sitter vi alltid vid samma bord. Nåde den familj som vågar byta plats…! ;)
En av oss vuxna sitter bredvid Noah och den andra bredvid Lucie. Den som sitter bredvid Noah är den som lägger Lucie på dagen och båda barnen på kvällen. Allt efter förslag av Noah. Och det funkar.
Laura eller Luz Marie kommer straxt in med frukten, ofta medan vi ännu hämtar juicen på skänken intill och inte riktigt bestämt oss för vad vi ska ha utöver brödet, juicen, kaffet och frukten.
Eftersom Lucie helst bara äter bröd, och ser hon att det finns ratar hon allt annat, så brukar vi snabbt ställa ner brödkorgen på soffan mellan oss medan hon letar fram papayabitarna i sin fruktskål. Funkar rätt bra numera. Noah, som här endast äter vitt, orostat rostbröd av någon anledning, har bett om det så många gånger att Luz Marie numera alltid lägger två bitar i vår korg. Så det äter Noah först av allt. Vitt orostat rostbröd med marmelad på. Jättenyttigt…!
När brödet väl är framme står Laura och Luz Marie kvar för att ta emot våra frukostval. Oftast är det omelett, scrambled eggs eller yoghurt med flingor vi väljer, men då och då blir det toast, french toast eller pannkaka. En gång testade jag arepa, en vit brödpannkaka som inte smakade någonting. Check.

Kaffet intas på verandan medan barnen springer av sig den värsta frukostenergin.
Och därefter blir det oftast poolhäng fram till lunchen.
Hittills har vi ätit lunchen i matsalen, men de senaste två dagarna har vi istället bara ätit yoghurt, bröd och frukt, hemma. Främst har det varit för att vi varit lite risiga och inte varit jättehungriga, men det har visat sig passa oss bättre. Lucie somnar i rätt tid (för henne), det är så varmt att barnen knappt ätit någon lunch ändå och vi får en bättre eftermiddag och trevligare middag med både glada och, faktiskt, matglada barn.

Eftermiddarna går sedan åt till lek för barnen, en liten promenad någonstans, kanske ett extra eftersmiddagsdopp i poolen och lite allmänt häng.
Efter middagen lägger en av oss, alltid enligt Noahs schema, Lucie och den andra får en mysig stund på verandan med kaffe och prat med de andra föräldrarna medan de barn som ska lägga sig lite senare, leker eller spelar på ipad.

Fast just hänget och kvällarna kommer nog bli lite ensammare nu, eftersom Rendahlarna har flyttat till ett annat boende, ett hus ca en timme söderut, idag. Vi tittade lite på samma (underbara) boende, både för omväxlings skull och för trevligheten att bo med fam R's skull, men bestämde oss trots allt för att stanna kvar här på Stein. Vi hoppas få vår sentencia nästa vecka, och då behöver vi bo i stan. Så det kändes för kort. Men vi ska ses snart ändå, troligtvis redan i helgen och hänga med dom en dag.
Och det finns ju fler trevligt folk här att prata med. ;)

Men på tal om "någon liten promenad" så gick jag ner på stan idag igen, tillsamman med vår kokerska Maria. Hon har sån koll på stan, som den inbodda Calibo hon är, och det var väldigt mysigt att gå och prata med henne. Min spanska är fortfarande väldigt spartansk, men vi lyckades ändå prata om både skor och väskor, vem jag tänkte skulle ha fotbollströjan jag köpte, att vi båda jobbat/jobbar i skolan och var hennes familj kom ifrån. Måste man, kan man göra sig förstådd. Och dessutom pratar både hon, och många med henne, en lättförståelig colombianska. Tur nog!
På vägen hem gick vi in i Iglesia Del Ermita, den lilla vackra katolska kyrkan som ligger nere på Boulevarden. Den var verkligen inte stor, men vit och hade desto fler vackra blyinfattade fönster med färgat glas i! En stor Santa Maria stod längst fram, flera satt och bad i de få raderna av träbänkar och det var förvånansvärt tyst, trots allt ljud utanför.

Annars är det just små promenader vi brukar ta. En tur längs ån bort till affären Pepe Ganga, en tur in till stan för att köpa fotbollströjor, en tur hem från Loma De la Cruz, en tur åt norr för att se något nytt…
Om alla är pigga och krya i helgen och det inte är alldeles för varmt, tar vi kanske en tur upp till San Antonio. Och på måndag kan det bli en ny tur till Zoo.

Har man två mindre barn är det ju ändå vardagslunk som funkar bäst.