Visserligen hade vi fått höra att det fanns både lekparker och en sjö att åka båt i, men hade ändå inte insett storheten. Bara att gå runt sjön tog oss dryga fyra timmar! Visserligen med många trevliga avbrott, men ändå.
Vi hade ju kunna välja att bara hänga på ena sidan av sjön, men lekparken som var närmast vår ingång var stängd, så vi bestämde oss för att satsa på den andra som låg i andra änden av sjön.
Så vi gick lite, stannade till och spelade fotboll, gick lite, stannade och testade lite street food, gick lite till, stannade och gungade lite på en av de otaliga gungorna utmed sjön, gick lite till, köpte glass, gick lite till, kollade in fiskarna i sjön, gick lite till...
Ja, så här höll vi på tills vi kom fram till lekplatsen på anda sidan sjön.
Där, vid lekplatsen, blev vi en bra stund.
Och åt perro calientes. ;)
Vädret var ömsom sol, ömsom regn så det där med att trampa runt i sjön som vi hade tänkt oss, hoppade vi över. Det blir så blött när man sitter i en båt och det regnar…!
På vägen tillbaka insåg vi att alla som hade spelat fotboll överallt före lunch, allt ifrån familjer och glada amatörer till gamla avdankade fotbollsproffs, hade nu bytts ut mot familjer som satt överallt och åt mat eller myste (vissa par myste betydligt mer än andra…!).
Vi hade i början gått förbi stånd som sålde mat, som hamburgesa, varmkorv, soppa, lunchtallrik med potatis med salt på, kyckling, korv och empenadas, glassförsäljare med glasslådan dragandes efter sig och stånd som sålde bollar, såpbubblor och andra leksaker.
Allt eftersom dagen gick kom det andra försäljare, t ex de som sålde kanderade äpplen, armband och sockervadd och utmed promenadstråket gick vi förbi en som lät folk, mot betalning, skjuta med ett paint ballgevär på tre flaskor. Vi skrattade gott åt frånvaron av säkerhetsföreskrifterna som skulle ha varit där om det hade varit i Sverige.
Vi såg även personer som kommit på att folk gladeligen betalade pengar på att skjuta ner tre plastburkar med en fotboll och de som klätt ut sig till Disneyfigurer och tog en peng för att bli fotade med barn.
Snacka om entreprenörskap!
Och vi såg mer hundar än vi sett under hela vår Colombiavistelse!!
Himmel, vad med hundar!
Stora polarhundar och schäfrar, beaglar och bichon friseer, boston terrier och pitbullterrier, chiuauor och en groteskt stor New Foundlandshund.
Överallt var dom!
Vissa lösa med sjal knutet runt halsen, vissa i små hundutstyrslar, vissa i band och till och med en och annan med munkavle.
Men ingen, ingen hund kom upp och hälsade, hoppade och nosade utan att ägaren var med.
De bara sprang glatt omkring, hälsade på varann eller gick väluppfostrat förbi.
Hade man haft hundskräck här, vore det bästa träningen någonsin!
Nu är det ingen i vår familj som har det, så vi tyckte bara det var mysigt.
På vägen hem kunde vi plötsligt inte hitta Noah.
Det tog en liten stund innan vi såg honom ute på ena av de stor gräsplättarna utmed sjöpromenaden.
Han sprang, lyckligt och helt i sin egen värld, jagandes de enorma såpbubblorna som folk stod och blåste utmed sjön. Säkert 2-3 minuter tog det innan han kom tillbaks till verkligheten och insåg att han inte visste var vi andra var. Tur nog hade vi koll, så snart var han tillbaka hos oss.
Lycklig.
-Såg du, mamma, vad stora de var!
Det var så värt besöket.
Ända sedan vi fick Lucies pass i handen, har vi känt att vi står och trampar vatten lite.
Vi bara väntar på att få åka hem.
Vi är så klara med allt vi har kommit för att göra, att vi hade kunnat åka hem redan i lördags om det funnits möjlighet.
Bogota är en fantastisk stad, det har inget med det att göra.
Det är bara vi som är klara.
Så att ha något att göra varje dag blir oerhört viktigt.
Något som gör att vi kan skingra tankarna lite, som gör att vi kan passa på att ha kul tillsammans och som helst inte tär alltför mycket på reskassan.
Så besöken till Usaquen, La Candelaria och Park Bolivar har varit perfekta!
Liksom träffen med Shanna, Edgar och liten D.
Nu har vi två dagar till att göra något på, innan det är dags att fara hem.
På tisdag ska vi träffa fam Ritt- Haug och kolla in Montesserat, och förhoppningsvis träffa Alves familjs som också är på väg hem.
Men vad vi gör imorgon får vi allt googla lite på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar