Andoke, fjärilsstället

Vid ett par tillfällen har Enrique bjudit oss på en utflykt.
City touren med Medardo, till exempel.
Eller söndagsturen med familjen till Rio Panche.
Och idag kom vi äntligen iväg till fjärilsstället, tack vare honom. Och Valter.

Valter, vår "andrechaufför".

Vi har pratat om det från och till ända sedan vi kom hit, men det har bara inte blivit av.
Men idag, så!
I Valters lilla gula taxi slingrade vi oss uppför vägarna mot Christi Rey, där vi varit förut, men svängde av precis vid den nerlagda, helt fantastiska indianhotellet/amusment park som tillhört någon gammal droghandlare som polisen tog (om vi fattade rätt av vad Valter sa) . Efter det blev det skumpandes nerför ett tag innan vi kom fram till Andoke.

Väl där visade det sig att Andoke är en liten gömd skatt, som en hemlig, fantastisk trädgård byggd i utbildande syfte och som liksom helt plötsligt uppdagas ur intet där när den skraltiga vägen tar slut.
Ett trähus byggt helt med ekologi i tanken, möblerna gjorda av gamla trästockar som slipats och oljats och överallt (och då menar jag verkligen överallt, både inne och ute) små och stora växter i alla möjliga slags "krukor". Vi såg foppatofflor uppsatta på en vägg med plantor i, de hade tagit gamla glödlampor och gjort en plant-mobil och på en bricka låg det urholkade vinkorkar från chilenska viner med miniplantor i. Och både ovanför och nedaför huset fanns en överdådigt prunkande trädgård. Som en liten djungel . Ett par trappsteg nedanför huset hittade vi ett utomhusbadrum med badkar och allt och nedanför det, fjärilsfarmen med fjärilstält och undervisningsrum.

Ovanför huset hade de gjort en tunnel, till för att klättra upp och ner i mellan parkeringen och trädgården ovanför. Et himmelrike för en femåring!
Dessurom hade de gjort en egen 3D Comobiakarta som satt på väggen i trappen upp från parkeringen. Ett himmelrike för en geografinörd.

Främst är Andoke till för att om att ge oss kunskap om fjärilar men även, visade det sig för att vi ska få lära oss om Colombias geografi.

Det var det sista som imponerade mest på oss.
Alla, ja bortsett från Lucie då, visste redan fjärilens livscykel, har sett vår beskärda del av larver och puppor och var mest fascinerade av de färgglada fjärilar som fanns i "fjärilstältet" (vilka just idag var väldigt få).
Men däremot imponerade den guidade turen uppför den lilla kullen bakom huset!
I backen har de byggt upp Colmbia som en kart-park av stenar, papper matcher, små stayer.
Vi började i norra Peru, klev över det lilla stenstaketet som symboliserade lansgränsern till Colmbia och gick sedan en tur från de vulkaniska bergen där Anderna slutar och "tarmarna" av Cordilelras tar vid , upp via Cali och Meddelin, till Cartagena och Tyrona National Park och sedan ner till Bogota, regnskogarna och riksgränsen mot Brasilien innan vi kom tillbaka till Peru.
Bergen var formade som "på riktigt" av papper mache, typ, alla floder var blå stenar, alla viktiga städer hade en symbolisk staty (Cali hade en liten Cristi Rey, t ex) och där och där stod en kopia av ett djur som var typiskt för området (t ex en kondor upp vid Bogota).

Colomobia sett från norra Peru

.Ståendes någonstans vid Meddilin mitt i Colombia blickandes söderut mot Peru och Equador, där nere på parkeringen.

Vår blå-hårige guide

Väl värt ett besök, även om det inte var så många fjärilar just idag. Men tur vi inte hoppade över det.