Vi har fått ett datum!

8 juni.
Det är datumet då vi ska få träffa L.
Vi som hade hoppats att det skulle vara redan i slutet av maj, tyckte det först kändes som en evighet.
Det är ju en hel månad kvar!
Men nu när vi hunnit smälta det lite, inser vi att det kommer bli jättebra.
Personalen på barnhemmet i Cali hinner förbereda L. De kommer visa fotoboken med bilderna på hennes pappa, mamma och storebror, visa filmen där vi gör ett tappert försök att prata förståelig spanska och de kommer ge henne den röda Babblan som Noah valt med enveten omsorg.
Vi hinner jobba en vecka till. Och det är ju bra för ekonomin. Om sedan hjärnan är med är en annan sak...
Vi hinner packa, skaffa visum och ta vaccinationerna.
Vi hinner städa ur huset, sälja stora bilen och klippa gräset en första gång.
Vi hinner läsa syskonböckerna (tack för tipset Anna Å!) ytterligare 10 gånger,
Vi hinner träffa familjen och vännerna i lugn och ro.
Vi hinner träna lite mer på spanskan.

Fast vi kunde ändå inte hålla oss helt.
Vi har bestämt oss för att, trots allt åka till Cali sådär 10 dagar innan vi får träffa L.
Vi ska passa på att acklimatisera oss så gott det går, låta Noah få bli hemmastadd på hotellet vi ska bo på (han är ju ingen stor fan av förändringar, så det skadar nog inte), och göra de där utflykterna vi inte är helt säkra på om vi kommer kunna göra med vår lilla nya familjemedlem.

För sedan, efter de där 10 dagarna, är det ju inte längre bara vi tre.
Då blir, för andra gången, ingenting sig likt i vår familj.
Förra gången var det Noah som kom.
Nu är det L.
Det är livsomvälvande.
Varmt, nervöst, ljuvligt livsomvälvande.

Och det kommer gå snabbare än du tror, sa Paul innan han gick och la sig.
Han har rätt. Det var ju inte länge sedan det var påsklov.
Och vips är det dags.
Innan vi vet ordet av är vi där.
Vid det livsomvälvande datumet.
8 juni,