Dagarna innan avfärd...

…är lite extra fyllt av känslor.

Dels börjar allvaret smyga sig på och insikten om att väntan inte längre bara är väntan utan faktiskt en verklighet också.
Och att vi om sådär knappt två veckor redan har lilla L hos oss.
På riktigt.
Inte bara i tanken.

Sedan är det alla hejdån.
Ja, vi ska ju inte alls var borta lika länge som sist, vi vet ju att det inte blir längre än 3 månader och vi vet att det annars kan gå upp till två månader mellan att vi ses.
Fast ändå…!
Det är så mycket som kommer hända under vår tid i Colombia, så många känslor som redan är huller om buller och överallt och så många småfaktorer som inte alls går att räkna ut före.
Så det känns i hjärtat ändå.

I tisdags hade vi vår härliga storfamilj här på hamburgergrillning i trädgården. Vi satt i trädgården och njöt av kvällssolen, så som den bara kan kännas när den inte varit framme på ett tag.
Vi ses inte lika ofta som förr, hela kompisgänget, men det är ändå lika roligt att ses när vi väl gör det. Ränderna går liksom inte ur. Det är bara barnen som blir större. Och fler.
Vi är dock oss allt ganska lika fortfarande. ;)

I onsdags drog vi till Örebro, till mamma och pappa och Johanna med familj. Det blev lite cykling, lite grill och massa gott häng. Vi har liksom tankat kärlek.

Jag har hunnit med en långpromenad med fina vännen U. Det var otroligt skönt att få pysa lite resfeber och vardagsbekymmer. Kommer sakna dessa promenader. Och det var jobbigt att säga hejdå. Det är ju så mycket känslor överallt. även utanför Gränby Centrum.

Och ett besök av Gunilla Och Åla hann vi också med, mitt i packkaoset. Men otroligt mysigt att hinna säga hejdå även till dom!

I går kom vi alltså tillbaka till Uppsala och idag har det mest varit packning som stått på schemat. Noah fick leka hos kompisen V ett par timmar så vi hade hela huset för oss själva.
Låter ju otroligt romantiskt, ser jag nu när jag läser vad jag skrivit, men det var verkligen bara packning och last minute purchases som gällde…!
Jag hade lovat Paul att jag skulle vara färdigpackad på lördag eftermiddag. Det brukar ju inte vara min starkaste sida vanligtvis (läs "Det är kvällen före avresa, Paul sover nästan och Fia springer ännu och plockar i och ur tvättstugan och väskan"), men alltså, med ålders rätt… Jag klarade det!
Eller, i alla fall på ett ungefär. Men fick godkänt av Paul och det är definitivt inget hysteriskt springande till tvättstugan, utan vi har t o m kunnat stå på verandan och avnjuta ett gals rose´i kvällsbrisen.

Ja, det har märks att vi gjort detta en gång tidigare. Det finns ett annat lugn i vårt packning jämfört med förra gången. Ja, alltså det är Paul som står för lugnet rent allmänt, men koll på packningen har vi båda två.
Visum, check.
Reseförsäkring, check
Solkrämer, check
Ny bekini, check (Men hu, vad blek jag är just nu!)
Intyg för mediciner, så vi inte blir tagna för droginnehav, check.
Sandaler till hela familjen, check
Försäkringskassan, check
Vaccinationskorten, check
Våra kläder, check
Lilla L's kläder, check (tack alla goa vänner för det vi fått!)

Så vi är på banan.

Men igår kväll blev vi lite bryskt medvetna om att inte slappa av för mycket bara för att det gått smidigt med allt.
Mitt i all packning kom vi på att vi ju måste skriva Noahs återrapport innan vi åker! Satte nästan drickan i halsen när vi kom på att den måste ju skickas idag! Sedan blir det ju svårt! Alternativt två-tre månader för sent. Och det skulle inte vara så populärt…!
Så det blev en tur till Gränby och Fuju fotocenter under fm och sedan fick någon timme användas till att plita ner vad som hänt sedan sist i vikt, längd och vardagshändelser för Noahs del.

Men nu är vi som sagt på banan igen.
Vi kommer lämna ett underbart Sverige i morgon bitti. Det är en ljum vind som smeker våra armar här ute på verandan just nu, och himlen skiftar i rosa och gult. På vuxenkollot i Bersgslagen hörs dragspel och sång efter dagens Ribba In turnering. Även om vi önskar att vi varit där, som den ursprungliga planen var, finns det ingenstans jag hellre skulle var just nu.
Här.
Och njuta lite Sverige.
För i morgon åker vi.
Mot Colombia.
Och Lilla L.