Listan

För varje sak som vi kan checka av från vår To-do-lista, känns det verkligen som att komma ett steg närmare. Inte bara för att det ofta sker på kvällen och det, när vi vaknar nästa morgon ju rent praktiskt faktiskt är en dag närmare avresan och mötet med vår Lilla L.
Men också för att vi mentalt kommer ett steg närmare varje gång vi kan stryka något.
Listan är ganska lång, och lite ironiskt nog blir den inte så mycket kortare eftersom vi kommer på nya saker hela tiden.
Men ändå.

Till skillnad mot förra gången har vi gjort det här en gång.
Och det märks faktiskt.
Vissa saker gå smidigare.

Det är t ex riktigt roligt att prata med Försäkringskassan, även om man börjar med könummer 177, när man faktiskt vet vad man ska fråga efter.
Det blir liksom ett mera uppsluppet samtal.
I alla fall jämfört med den gången Försäkringskassan glömt att skicka de viktigaste pappren om föräldrapenning i tid ( detta var enda "inkomsten" vi skulle ha under ett halvår) och vi dagen innan vi skulle flyga åkte dit och lätt panikartade frågade vad vi ska göra. Låt oss bara säga att vi, totalt rookies som föräldrar inte älskade dom när de kom på att detta skulle ta ett tag. Typ två veckor. Och papperna vi skulle behöva vänta på var tvungna att skrivas på och skickas in igen. Vi hade tur och fick en hel del snabbfotad hjälp (de sprang verkligen efter papper…) och vi löste det viktigaste där och då. I Kenya fick vi sedan en underbar hjälp av en Rose-Marie via mail.
Så det löste sig.
Men hade vi vetat då vad vi vet nu hade vi frågat andra frågor då.

Och vaccinationerna, de där som vi första gången fick betala 6000kr för (ni vet Gula Febern, Hepatit A och B och stelkramp) hade vi ju redan, så vi gick därifrån med ett kvitto på 600kr.
(En av oss hade ju inte åkt till Kenya så han behövde fylla på lite.)
Och inte ens Malariamedicin behöver vi ta med oss!

Kläder har vi inte börjat packa riktigt ännu, men vis av vistelsen i Kenya vet vi bättre än att packa ner en varm fleece, och överdragsbyxor. Fast den gången trodde vi faktiskt till vårt försvar att vi skulle upp kring Mt Kenya och där är det kallare.

Men lite mer finns det på listan.

En del mindre.
Som att införskaffa kläder till en liten tvåårig flicka. Vi har fått lite, så otroligt söta, efter V. Men några fler klänningar och shorts behövs. Och en baddräkt/badbyxa.
Och att köpa sandaler till hela familjen. Har vi inte växt ur som har vi gått sönder dom vi haft.
Och plocka fram pekböckerna.

Och en del större.
Som att boka flygresa.
Som vi gjorde idag!
Söndag 28 maj lyfter vi på morgonen och efter byte i Hamburg och Bogota landar vi slutligen i Cali efter ca ett dygn på resa.
Det känns som ett riktigt stort steg närmare.
Det blir liksom en påtaglig verklighet av att se tiderna vi vet att vi kommer flyga.

Sedan kommer alla hejdån. Vi är inte alls borta lika länge som sist, och vi vet dessutom att vi inte kommer stanna längre än max tre månader. Troligare mindre.
Inte sex eller sju eller kanske 10.
Det gör avsked betydligt lättare.
Som om vi bara ska på en lång semesterresa.
I helgen var vi i Bromma och träffade kompisarna Thews, som vi lärde känna i Kenya och deras killar O och J. Helgen var bestämd sedan länge, redan innan samtalet om Lilla L kom och det passade ju bara bra att få ses ordentligt nu. Att fam Mjölner dessutom råkade var på besök i storstan från Götet,  blev som grädde på moset när de kom med på middagen. Lilla L fick både en liten björn från O och J och en Fantastiska jag, från M och E (boken som ju fru Mjölner själv är författare till! )

Vi hoppas få hänga med vår storfamilj en vardagskväll innan vi åker, och vår egna lilla familj helgen före avfärd.
Sedan ska lite mer kläder införskaffas, visumet bli klart, huset städas och storbilen säljas.

Lite är kvar.
Men det blir mindre och mindre.
Bara 19 dagar till avfärd.
I morgon är det 18.
Och en dag närmare tills vi får träffa Lilla L.