Rutiner och skratt

Fyra dagar har gått sedna lilla L kom och nu börjar det äntligen hända grejer i familjen Strickson!

Vi har så smått börjat hitta rutiner i vår vardag.

Främst är det dagsrutinen.
Förmiddagar vid poolen.
Lunch och sedan efter-maten-vila/ siesta.
Sist en happening på eftermiddagen.
Det sistnämnda kan vara allt från bad i poolen igen, lekparken eller en shoppingtur. Vidare värst vidlyftiga saker är det kanske inte, men just nu skapar det en trygghet för flera i familjen.

Sedan är det vardagsrutinerna.
Lilla L vet numera rutinen för när vi går ut genom dörren; hon tar nyckeln och ger till en av oss. (Vi har bara en nyckel och med min nyckelhistorik har jag fått tydliga regler för var nyckeln ska ligga, vem som tar den med sig och att man säger det högt). Dessutom hittar hon vägen till matsalen och poolen.
Noah har stenkoll på hur många badbyxor som är med i badväskan. (Det är utifrån det antalet han planerar sitt bad, för han byter varje gång han frusen kommer upp och värmer sig under handduken)
Dessutom vet nu alla i köket att han älskar omelett (med bara ägg) och banan till frukost.
Det vet för övrig att jag vill ha skinka och ost i min.
Och de vet aldrig vad Paul ska ha. Knappt han själv heller förrän han måste bestämma sig. Det är en rutin i sig.

Sist har vi sovrutinerna.
Noah klargjorde redan när de ringt om Lilla L hur läggningen skulle gå till, och faktiskt har det blivit just så.
Efter middag är det bad för samtliga som badat i poolen, och sedan sänggång för den minsta. Hon somnar (ännu) som en liten klocka efter ett par minuters lugn vaggsångsmusik. Under tiden har Noah egen stund med en av oss med kortspel på balkongen. Sedan är det Noahs tur, med läsning och småprat innan han slocknar (också han ganska ovaggad här!)
Sist får vi stora krypa till kojs.
Men sedan slutar ofta nattvandringen med att Paul ligger i Noahs säng, Noah på min plats och jag på Pauls. Tills min-L sticker upp sitt huvud i resesängen, liket ett litet spöket Laban under det vita myggnätet, och får komma upp.
Plötsligt är vi 4 i en säng.
Och har de senaste morgnarna somnat om på detta sätt.
Det har, mig veterligen, aldrig hänt i denna familjs historia att alla somnar om, men det är otroligt mysigt!

Det har blivit en hel del skratt de senaste dagarna.

Främst för att vi äntligen börjar få se vem Lilla L är. Hon är en tyst liten tjej ännu, men börjar visa både envishet och glädje.
Och hon pekar. På allt!
Allt från sina skor och tröjan som hon ännu inte fått på sig till badbyxorna vi håller på att glömma vid poolen. Hon pekar på oss och på saker. Och ögonen är vakna och pigga.
Hennes goa leende har vi fått sett nu fler gånger. Det värmer i magen som solen!
Som när hon ligger på rygg och vi drar upp henne i armarna, då njuter hon. Eller pusspruttar henne på magen, eller Paul och hon sitter och prata vid maten- som om de har ett eget språk och hon tycker han är jättekul!

Och äntligen har vi hört hennes gurglande skratt!
Det kom första gången vi badade idag och jag "kastade" upp henne på raka armar över mig. Hon skrattade så vi såg alla hennes vita tänder och ögonen gnistrade! Det värmde ändå in i själen, trots att vattnet var så kallt!
Andra gången var nu straxt före middagen då jag igen, lyfte upp henne i luften. Då skrattade hon högt och vi riktigt såg hur mycket hon älskade känslan.
Tredje gången gillt, var vid middagen idag.
Noah, som hittills varit oerhört svartsjuk på sin lillasyster och häromdagen tyckte vi lika gärna kunde lämna tillbaka henne, började ge ut pussar. Först till mig och pappa Paul, men sedan lite oväntat, en lätt puss på näsan på lilla L. En kärleksfull. När hon sedan var totalt ointresserad av att äta, började han busa med henne. Kitttlade och skojade och lillungen storlog! Och blev alldeles hoppig och studsig! Noah blev så glad att han blev alldeles uppspelt. Och Paul och jag blev så fulla i skratt av att äntligen få se detta att vi knappt kunde hålla oss.  Ja, det blev så uppsluppet vid vårt lilla bord att vi valde att gå hem med våra två yrväder, för de andra familjernas skull.

Noah, som har haft stor hemlängtan, främst efter kusinerna och kompisarna, har äntligen hittat några att leka med. Dels åttaårige J, tyska familjen R's yngsta pojke, och dels lille A som kom hit idag med sin familj, den svenska familjen R. Och kanske var det just leken med lille A under dagen, fotbollsmatchen på framsidan utanför vårt hus, "fotbollsspelet" (eller vad man nu kallar att skjuta fotbollar över poolen) och badlekarna som gjorde att han kunde se sin lillasyster i ny dager. För han var så glad!
Och även för Paul och mig var det gött med lite mer sällskap!
Det behövs här, även om vi har jättetrevliga grannar i den tyska familjen. Men ibland blir det bara positivt av att vara några fler, och för Noah är det underbar med en jämnårig kompis som vill leka...

Vi hoppas att saker börjar lossna lite nu. Med mat och kärlek kommer man långt, har en av mina Kenya- Lindor alltid sagt. och jag tror stenhår på det.
Mat och kärlek.
Och så lite skratt!