Idag var det Fars Dag i Colombia.
Paul väcktes, som sig bör till stor förvåning, av både skönsång och presenter.
Dagen innan hade jag (Sofia) och Noah, tillsammans med mamma M och storebror A åkt till Centario Commercial Unico, för att se om vi kunde hitta någon bra Fars Dags-present. Unico är den shoppingmall som är känd för att sälja billiga kläder, så vi hade hoppats hitta några billiga fotbollströjor.
Redan i första affären hittade Noah och Alve, visserligen inte någon fotbollströja, men däremot en för dom varsin oemotståndlig plastbil för i stort sett inga pengar alls. Tja, en platsbil kunde ju inte skada, tänkte vi.
Utanför dörren utbrast Alve:
-Men kolla det finns ett snöra at dra i!
Och mycket riktigt visade det sig att det fanns ett snöre i bak, som när man drog i det, satte bilen igång och drog iväg och samtidigt klingade en liten ringklocka inuti bilen.
Högt.
Men sååååå kul för två femåringar!
Så resten av tiden vi tillbringade i shoppingcentret, tillbringade Noah och Alve på golvet och tävlade med sina ljudliga plastbilar. Calibor måste vara mycket barnvana och överseende för ingen vare sig grymtade eller höjde på ögonbrynen.
Och vi hade också två väldigt glada barn...!
Så vidare värst billiga fotbollströjor hittade vi inte, så det blev ett par Colombianska flaggor istället, och ett litet Star Wars lego. Det senare kan bli Noahs men Paul fick det för syns skull.
Vi ska se om vi kan hitta fotbollströjor på annat ställe, eftersom det ju inte går att komma hem från Colombia utan...
Resten av dagen hade vi poolhäng för det är väldigt skönt väder i dag.
Vi har ofta häng numera.
Är det inte vid poolen, så är det vid gungorna i lekparken, på golvet inne på någon av rummen eller ute på stenverandan på framsidan, eller "salongen" som A så fint kallar den. Vår lilla L och fam R's lilla J känner varann redan sedan tidigare och det värmer i hjärtat att de på ett eller annat sätt nu har möjlighet att följas åt i livet. Ännu sitter de mest med var sina saker eller möjligtvis intill varann framför Ipaden, men det märks på något vis att de känner varann.
Häng i rummet, bara vi.
Lilla L
Noah och A
Noah gillar att låna kameran och att ta bilder på saker i hans närhet, särkilt när vi hänger någonstans.
Här kommer ett litet axplock av bilder tagna av honom.
Vårt liv på Hotel Stein, sett lite ur ett annat perspektiv, så att säga.
Noahs tandborste.
Duschmunstycket.
Lilla L's sänghörna.
Mamma Fia
Hängblommorna
Mamma Fia, Lilla L, Pappa Paul och grannen Walter
Den tomma fontänen som används som bay blade bana.
Pappa Paul
Vår TV
Vyn rakt upp, om man står på lekplatsen.
Självporträtt
Slutet på rutchkanan.
Blomlådorna vid vår ingång
Gallren på fönstren
Öppningen söderut vid lekplatsen
En av blommorna vid nergången till lekplasten.
Och sist två bilder på gårdagskvällen då vi hade hårfix.
Vi hade köpt nya gummiband.
10 st.
Det blev 5 tofsar var.
Och sedan försök till familjebild.
Jag börjar förstå varför mina föräldrar har så många bilder från samma tillfälle. Hur svårt ska det vara att få två ungar att sitta still…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar