Häng och process

Idag fick jag lite Kenya-vibbar!
Vi stod nere på lekplatsen, alla tre adoptionsfamiljer.
Barnen sprang lite överallt; några spelade lite fotboll på den lilla stenlagda platån utanför vår ingång, någon satt i famnen, några spelade beyblades i den tomma fontänen.
Och vi vuxna stod och bara pratade.
Plötsligt slog det mig hur trevligt det var.
Hur jag trivdes.
Svenska blandades med engelska och lite tyska.
Vi pratade om utflykter och ur mycket fika man egentligen ska ta med sig när man åker på återbesöket på barnhemmet. Om att det är ytterligare en familj som just fått barnbesked och som vi hoppas kommer ner inom en måndag. Och om tiden i landet (och den allmänna frågan är ju hur länge eller kort vi tror vi kommer stanna.)
Eftersom vi ligger precis veckorna efter varann är det lite intressant att höra vad alla går igenom, vi är liksom alla mitt i det vare sig vi gjort det nyss eller straxt ska göra det.
Tyska fam R ska tillbaka till barnhemmet på hejdåkalas på lördag. Det ska vi lite längre fram.
Vi ska på intervju på ICBF imorgon och få vår advokat som sätter igång vårt fall. Det har tyska fam R redan gjort och svenska fam R har sitt om några veckor.
Och svenska fam R väntar ju på sin lille kille som de får träffa på torsdag.
Många igenkänningsfaktorer är det...!

Ja, vi ska som sagt på intervju på ICBF imorgon. Då har vi varit familj i 6 dagar och vi ska intervjuas för att de ska vara säkra på att det funkar bra för oss alla. Ska bli ganska trevligt faktiskt.
Minns så väl nervositet när vi skulle på samma intervju i Nairobi, för Noah. Det var efter ett par månader. Då fick inga barn vara med och det var, för de flesta av oss, första gången vi skulle var ifrån vårt barn. Dessutom hade alla fått höra hur hemska dessa intervjuer kunde vara. Minns efteråt att vi skrattade lite åt oss själva. Noah hade knappt märkt att vi varit borta och intervjun var gemytlig och varm.
Nu känns det väldigt lugnt. Båda barnen ska med, vi ska gå ner på stan tillsammans med vår översättare/guide och vi känner oss trygga i hur Lilla L och vi börjat knyta an till varann.
Väl där kommer vi bli tilldelade en advokat som tar sig an vårt "fall" och tar upp det i domstolen. Beroende på vilken domstol det blir, finns tydligen ett par här i Cali, kan det ta olika tid innan vi äntligen får vår sentecia som visar att vi inte bara känslomässigt är förädlar, utan även föräldrar i juridisk mening. Vi hoppas att de fixar det på omkring 4 veckor, men det finns inga garantier. När sentencian trätt laga kraft, efter 3-5 dagar, får vi börja tänka på hemfärd. Först fixa colombianskt pass i Cali (tar en dag), sedan svenskt i Bogota (tar upp till en vecka) och sedan…hem till Sverige!
Det är planen just nu.

Det har varit en konferens med folk från Save The Children så det har varit otroligt mycket folk på hotellet de senaste dagarna. Vägen in till poolen, via "vardagsrummet" har varit stängd (det var där de höll hus) så vi har fått gå bakvägen, bakom köket för att komma fram. Lite mysigt var det att smyga (fast vi hade fått lov) i bakgränden intill muren, med hängrankor, minipalmer och blommande kallor över våra huvuden. Lite som att gå i en djungel. Ibland stod någon från köket och rengjorde något och vattnet sipprade på golvet.
Ett klart mer spännande sätt att komma fram till poolen på!

Pga av konferensen fick vi äta lunch ute på framsidans veranda. Där satt vi under stentaket tillsammans med svenska familjen R och hade en betydligt lugnare och mysigare lunch än vanligt. Kan gott tänka mig det som tradition!

På eftermiddagen tog jag och mamma M en tur till shoppingmallen intill oss, Centario Commercial. Det var mysigt att få gå iväg, bara vi. Tiden bara rann iväg, trots att det egentligen bara stod plastficka och gummisnoddar på min lista. Vet inte riktigt vad det var som tog sådan tid, för vi fikande inte ens. Men väldigt trevligt var det. Det hann bli skymning innan vi hann hem, men vägen hem från mallen är tack o lov en trafikerad väg både vad det gäller folk och fordon. Så det känns tryggt att gå hem, även i skymning.

Nu ska vi hänga upp finkläderna igen, så de är klara tills morgondagens intervju.
Lite bra att de åtminstone används flitigt när vi nu ändå tagit med dom.