Imorgon vid den här tiden...

…är klockan straxt efter 18 och du har vari hos oss i två timmar, lilla L.
Då är väntan äntligen över och vårt liv med dig har börjat.

Idag var vi på ditt barnhem Chiqitines, vilket du var helt ovetande om. Vi träffade några av de personer som funnits nära dig under dina första år i livet och de berättade om allt från vad du tycker om att äta och göra till din bakgrund och hur du är till sättet. Den oerhörda professionalism och samtidigt stora värme de visade var överväldigande. Vi har fått en enorm bra grund att bygga både trygghet, förtroende och kärlek på. Och de visade en sådant engagemang i dig att det var rörande.

Morgondagen kanske inte blir helt lätt för någon av oss, men den kommer gå bra.
Du vet ju inget annat än det fina barnhem du bott på, du har fått trygghet och bra mat, haft människor som brytt sig om dig. med all den värme som man kan tänka sig på ett barnhem, du har fått leka, simma, sjunga och dansa.
Vi vet ju vad vi kommer kunna ge dig, men det vet ju inte du.
Ännu.

Och det finns nog en liten känsla hos många adoptivföräldrar, ett lite sting av dåligt samvete att vi bryter upp vårt lilla barn från allt som är känt, rycker upp från allt som är vanligt och tryggt även om vi vet att vi kan ge något mer.
Men att idag få höra det från de som varit dig närmast, att de är så glada att du äntligen ska få en familj och med det den kärlek som ett barn aldrig kan få på institution, kändes som balsam för själen.

Så vi är inte oroliga för i morgon. Det kan bli en jobbig dag, men den är också fylld av kärlek.

Länge kändes det som om det var så lång tid var tills i morgon. Men inte längre.
Och med Filips genialiska filosofi känns det bättre: Det är ju redan kväll, så det är praktiskt taget redan morgon, och iså fall är det ju ingen tid kvar alls!

<3