Colombiahjärtan: Hemma i två veckor

Det märks att vi är hemma nu.

Dagarna fylls av aktiviteter och spring, av häng med kompisar, bak och matlagning.

Gräset ska klippas, vi ojar oss över att det blir så mycket mer tvätt och leksaker med en liten till hemma och det plinkas på pianot igen.

Vi går kvällspromenader, cyklar till lekparken och läser kvällssagor.

Grannarna kommer över och frågar om vi ska komma över och fika.

Och vill inte vi ta ett dopp i poolen...?

Vi får härligt besök av Kenyavännerna Percivals och våra ungar leker så det sprutat ut öronen! (Noah och Wilson har alltid haft kul, liksom vi vuxna, men nu visar det sig att även våra småtjejer gillar att leka ihop.)

Vi går stadsruntur i vackra Uppsala och leker i Pelle Svanslösparken, handlar frukostflingor och grillar.

Vi stiftar nya bekantskaper och odlar gamla, dricker sydafrikanska viner och appear saft.

Vi plockar leksaker både ute och inne, trampar på legobitar och snavar över dockvagnar.

Hallon måste plockas, vi funderar på om vi behöver ta bort röda vinbärsbusken och väntar på att blåbären ska mogna.

Noah blir bjuden på kalas, så presenter väljs, köps och slås in.

Pappa Paul planerar in Padeltimmar, mamma Fia åker in till stan och hänger med go'vänner, Noah leker med kompisar och Lucie, tja hon myser här hemma.

Det målas naglar, plockas fram dynor efter regn och äts glass.

Vi besöker Laxen, planerar in besök på skolan och ansöker om föräldraledighet.

Örebrobesök planeras, vi ringer till mormor och morfar i tid och otid och Noah inser vid middagsbordet att han saknar Colombia och vännerna där (vilket faktiskt värmer i magen!).

Livet är bra konstigt, men då märks det också att vi verkligen är hemma.

När hemlängtan redan vänts till tillbakalängtan.

Allt detta och lite till.

Inte konstigt att det blir längre och längre mellan inläggen.

Och kanske är det läge att börja avsluta snart.

Vardagen börjar verkligen ta vid.

Vi planerar att vara hemma tillsammans fram tills 1 oktober.

Sedan delar vi lika på tiden fram till sommaren, men Paul får ta första passet.

Vår Colombiaresa börjar faktiskt närma sig sitt slut för denna gång.

Nu börjar hemmaresa ta vid.

Det där som kallas livet.

Älskar't.